Surpuppor, gräddgalningar och en tjockis på altanen

Hemma på gården plockades det bär. Många hallon hamnade i Johannes mun (och bajsblöjorna blev därefter..)

Johannes och jag härjade i sanden medan vi övade på sura miner och sedan fyllde vi vattenkannan minst fem gånger, vinkade till farliga gräsklipparen (nu inte alls lika farlig, skönt!) och plockade gräs till kycklingarna...

 Johannes med balkongläpp, häpp!

 

Så bestämde vi att det var dags för kycklingarnas riktiga utepremiär. Det har varit ute i egen en liten bur vid sidan om garaget. Den premiären och mycket annat av dagen finns att se så snart filmen är uppladdad... men under tiden så duger kanske kortfilmen?

 

 

Det så väldigt tråkiga är ju när allt inte är som det ska.

Som att ha ett skevt ben som man inte kan rakt med...

Så nu finns inte denna söta höna längre.

Två tokiga tossingar på denna söta höna

Efter alla timmar ute var det gott att komma in. Det blev fiskmiddag och gräddig efterrätt. Och både bus och mys i mångas knä kring bordet för Johannes. Här fyller vi, selfiepojken och jag, på med pussar på båda kinderna.

   Skymningen kom och vi fick finbesök på altanen och hon fick givetvis ett knäckebröd. Det var några år sedan sist som man stod där i hallen och bjöd altanklampande ponny på knäckebröd... Med Wiolette hemma på gården har saknaden efter lille Pontus blivit kanske inte större, men lite mer påtaglig. Så den där surpuppe-minen var kanske inte så långt ifrån sanningen om dagen. Bara lite mer ledsen än sur.

Vi vattnar så att det fina växer och hoppas att vattnet sköljer bort lite av det som gör ont...

Första halvan

I måndags var Linnea här och motionerade lite. Medan hon trampade så telefonerade jag med en syster och dukade fram brie, digestive och kaffe.

I tisdags följde jag Erika på hennes väg hem och sedan, på min väg hem igen, mötte jag Blixten och tog gospaus mitt i backen. Och mitt i vägen satt han när jag fortsatte hemåt.

Och så blev det onsdag och jag var lika trött som dagarna före, men det blev ändå en tur till apoteket och ut till gården. På apoteket sprang jag på mammanoni, som varit duktig hos tandläkaren. Också jag var duktig och hämtade ut sprutor till mamma. Efter båda dessa läskigheter var det fint att komma ut på landet och gulla med kycklingar och öva på sur-fejset med Johannes...

Förra veckans flickor

Efter Johannes-dagen med efterföljande storstädning tog jag nästkommande dag igen mig med gott samvete. Var trött som en tok, men orkade ett parti Chicago med grannflickorna. Tack för kaffesällskapet ♥ Och till kvällen blev jag bjuden på kantarellpaj hos mammanoni och där är dresscoden ännu snällare än casual... Myskläder, kantareller, tårta, slötitta på tv och småprata om viktigt och oviktigt - så gott! Så nog var det en vilodag ändå.
 

Så blev det fredag och Lilly-dag, hurra! Fast jag somnade visst till i sängen (men pet pet på axeln och "var är Pippis pappa?" så var jag med igen!)

Först tog jag mig dit, via sjörunda, då man som vanligt springer över säkert hundra stenhjärtan. Här är några jag gick över...

Onödigt med promenad inför heldag utan eftermiddagsvilostund kan tyckas... Men det gäller ju att passa på när solen tittar fram samtidigt som lite promenadorken dyker upp! 

Fint att titta på längs vägen

gör vägen både vackrare och kortare 

 

Precis före sista backen, ännu ett hjärta, och snart framme hos familjen Åberg...

De mötte mig med blåa leenden (blir ju lätt så när man äter pannkakor med blåbärssylt) och jag drog visst in lite solgult i hallen...

Så bar det av. Inte springa så långt, tyckte Lilly. Och det gjorde vi ju inte. Några stenstopp och snart hemma hos kissekatten. Då blev det mackor - men ingen smoothie, ojojoj! Men utlovad tårta tröstade bra :)

Efter Pippi och powernap byggde vi torn, pusslade, läste om det röda äpplet, blev blåa efter tårtfrossa, vattnade blommor och gick ut med koppelkatten. Lite av allt det där ser du här!

 

Jag tycker om att klättra på stenar!

Melva tycker också om att klättra på stenar.

 Tack för ännu en mysig dag med dig, Lilly ♥