I väntan på...

Här sitter Elias och kikar ut. Det är lugnet före stormen...

Det finaste man har sätter man på bordet

Så då gjorde hon det! Och så blev det alldeles fullt av godsaker!

Giraffpojken mitt bland efterrättsfaten

Barnsjuksköterskan

Där sitter hon med barnbarnet. Med den gamla bvc-leksaken som gått i pension liksom hon själv. Men på plåstret ser man inget av den där pensionsåldern...

Förra och förrförra veckans höjdpunkter

Peter Bernhardsson i Åssenhöga, 6/5

Förrförra onsdagen, näst sista kvällsbibelskolan. Näst sämst? Nä, jag tycker att samtliga kvällar varit underbart bra, faktiskt över förväntan bra!

Förrförra fredagen, fika med mamma och pappa och enträgen Enzo.

Dagen därpå överraskades Melva av årets första stora vårregn. Snöflingor är ju mer tystlåtna om man jämför med plötslig störtskur och när Melva väl vågat sig till fönstret för att kolla vad som smattrade blev hos sittande där länge och följde regndropparna på rutan.

Söndagsfika med grannflickan. Brieost och lunsar och kaffe kaffe kaffe. Och en nyköpt Hortensia som fick stå orörd åtminstone ett par dagar..! Nåja, innan Pupp totalförstör den får den flytta ut...

Efter söndagsfika kommer... måndagslunch? En sådan stund blev det tillsammans med mamma på Bernts. Hon hade med sig en strumpa för provning också. Tydligen är det svårt att sticka till små fötter... men efter att ha dragit upp och gjort om hälen så sitter nu strumpan som en smäck!

Med Gröna Anna på bordet känns det nästan som hemma!

Fota maten bör man, annars minns man inte vad man åt..?

Och på tal om att äta ute, senare samma måndag blev det en utemiddag för att fira Emmas födelsedag, hurra hurra hurra!

Citronsorbet i kopp blev utsökt punkt för aftonen med goda vännerna ♥

 

Fylla år, ta farväl... Tider kommer och går och förra veckan sa Melva och jag hejdå till A-B som hjälpt mig i över elva år (!) Tacksam är bara förnamnet! Och nog tror att jag att också Melva kommer att sakna - för, trots att hon inte tiggde, så har hon fått många godisar genom åren och varje besökt har börjat på samma sätt för A-B: ringa på, komma inte, klappa katt, säga hej. Missade hon den hälsningen fick hon veta det (och det hördes ända in till mig i duschen kan jag tala om...)
 

Gunnels fina Jerusalemkors

Och så var det årets sista kvällsbibelskola, med duktiga Britta Hermansson. Hon började med att läsa några "arga lappar". Sådana av typen "Den som inte tar
bort luddet ska dö" och klassikern "Din mamma jobbar inte här". Just mamma-lappen stannade hon vid. Man kan ju läsa på olika sätt; mellan raderna och själva raderna som en "bokstavstrogen". Britta menade att vi kanske kommer till tro på raderna, men att vi lever vår tro mellan raderna...





Påfylld och utvilad blev det en dag på landet. Mjöhultsrundan med pappa, kaffe och kakorna som fanns kvar (det verkar inte bättre än att en kakburk inte klarar ett helt dygn på Sörgården). Ute fixades det sista med trappräcket. Mamma gjorde klart det sista med samm-fast-olika-strumporna som jag sent till kvällen fick med mig hem.

Några foton på balkong och räcke innan tack och hej!

Tjuvstartsfika. Och en ny strumpa på gång så klart.

I lördags var jag på våffelservering i kyrkan och efteråt ställde jag mig att baka. Trött var jag och resultatet blev därefter. Vilken vilken tur att ingen, inte heller jag, kände att det bara var hälften så mycket kakao som vanligt. Och vilken tur att mamma gillar välgräddade gaffelkakor! Vi tjuvstartade till och med. En kaffetår och några kakor innan middagen sitter bra! Hur som så tänker jag mig att ska jag vara lite piggare nästa vid nästa bakdag!

Helgfika på Margits fina kattbricka.

Mitt i middagsförbedelserna skar sig mamma och då visade det sig snabbt vilken yrkesinriktning hon hade...

Ett plåster som passar en barnsjuksköterska!

Något annat avslöjande är att vi har bordet lika välfyllt vid varmrätt som efterrätt. Minst!

Glada som grisar när vi får mycket gott efter maten!

Efter maten lekte jag och Matteus. Upp och ner med gubbar i lådor. Och så går det ju alltid hem med några fina smycken. Selfies ska man också börja tidigt med verkar det som. Jo jo, han visar tydliga tecken på att vara en linslus precis som sin kusin Johannes!










Sedan kan man säkerhet säga att jag var totalslut. Bums i säng och en kamp att orka hela söndgen. Men det blev en fin söndag, med gudstjänst och gospelsång och kyrkkaffe med grannar och körkamrater. Utanför kyrkans fönster var det snöblandat regn. Utmärkt väder för att bara vila bort! Men inte utan en liten uterunda för Melva. Nåja, det kan hon vara värd som hade en hel måndag av trösta-becki-gos att se fram emot :/

Melva på efterlängtad söndagspromenad i typiskt aprilväder

Snapchatfika

Kanske blir det lite roligare så? Jag får väl se vem som dyker upp på torsdag, då vi träffas och fikar igen... Men bara så att du vet, så tycker jag om dig allra mest när du är dig själv! ♥

Mumsmat

I måndags åt jag vad servitören förklarade i stil med att
"folk bara tystnar, för att de helt enkelt har fullt upp med att mumsa".

 Okej, det lät ju bra, tyckte jag och beställde. Och satt så här och mumsade som en besatt.

Kronan

Att få en krona på knoppen ser ut att stiga vissa åt huvudet och få vissa att sätta näsan i vädret.

 

En fjäder i hatten, samma fjäder till katten

På dryga året har jag fått nya grannar i nästan hela trapphuset. Bland annat en som skäller. Gillas väl sisådär av både Melva och mig...

Jag undrade varför Melva var så snabb in efter att jag just släppt ute henne... Upp och ner på balkongen hoppade hunden för att hålla koll på Melva nedanför. Jag får hoppas att intresset snart lägger sig, så att Melva vågar sig ut lite mer och längre.

 

Ute, med glädje, satte mamma,

pappa, Lovisa och jag oss och

att äta middag under förra

veckan. Solen värmde så att 

vissa fick ha solskyddande

keps. Vissa passar bra i keps,

vissa mindre, men ingen ser så

knasig ut som jag. Å andra sidan

värmde inte solen just mig så pass.

Faktum är att aprilväderväxlingarna

gjorde att lagom till sista jordgubben

ville samtliga dra sig tillbaka in i

huset. Men det började ju bra!

Och så får man faktiskt  ha

lite lagom förväntningar

på april och förnöjtsam njuta

 av de soliga stunderna som bjuds.

 

På väg mig bilen hittade jag en fjäder där

hönsen gått och gödslat i trädgårdslandet.

Den tog jag med till Melva och hon

lekte den snart sönder och samman.

 

Förra veckan hade jag också en vanligt förekommande kaffegäst...

Dessutom stod en dinosaurie kvar sedan Johannes vilda lekar.

Med digestivekex och kaffe i magen åkte jag ut för att ta emot pappa. Och det gjorde jag med joggingskorna redo!

Det blev en härlig runda till Mjöhult och nästan hemma gjorde vi ett promenadstopp för vårglädjehopp! För den är verkligen här nu, våren, trots stundom regn och ruggigt väder som lockar att plocka fram både mössa och vantar...

Helggästen

Ser du honom? Min lekkamrat och helggäst, Melvas lyftkran och godisgömmare..?

Johannes kom, gick in, sa "tåsse!" (visade omplåstrat knä) och "kipp!" (slet av sig mössan och visade nyklippta håret) istället för "hej". Mycket mer personligt så, eller hur. Gick rakt in utan att knacka eller ringa på gjorde han också. Men det gör ju å andra sidan de flesta här och det är också något jag välkomnar. Välkommen in!

Emelie och jag åt lunch, Johannes åt ris och en banan och alla blev mätta. Sedan åkte halsbandet på och medan Emelie fixat med bilstolen åkte Johannes och jag rutschkana många många gånger. När han inte hamnade uppe i buskaget alltså, eller gjorde sandkaka efter sandkaka med mina pyttesmå sandlådeleksaksgrejer. Inte ens en liten hagelskur jagade in oss. Men tids nog, när bilstolen var på plats och både mina och Johannes fingrar var en aning kalla, gick vi in - och där väntade en present! Jag köpte den redan i mars och den har sedan dess legat och väntat på att pyntpojken ska komma... Och det går ju inte att missa hur glad han blev..!
(ytterligare bevis i filmform kommer)



















 
Johannes med ring och halsband och krona på - finare kan man knappast vara!





På lördagen tog vi oss en rejäl sovmorgon, Johannes och jag. När jag väl gick upp var detta synen som mötte mig; en pipplångstrumpliknande sjusovare. I duschen fick jag mig en närmare titt på det redan mycket omtalade plåstret.

Och det var min tur i duschen hittade Johannes både krona, halsband/armband. Och kex! Han har ögonen med sig, det gäller det att komma ihåg. Faktum är att det nog var sist han var på besök (i februari) som jag tog fram ett kex ur burken där han nu varit och fiskat... Man minns det som är viktigast! ;)

Efter morgonbestyr och lunch satte sig Johannes en stund under bordet för att få vara i fred... så det blev en snabbdusch till. Sedan, mot lekparken och den efterlängtade rutschkanan! Men vi började med fika.

Vi hade ett par härliga timmar med stenklätttring, gung och kana, men när vi var trötta och nöjda nog för hemfärd åkte vi istället till landet, där mamma bjöd på middag och Lovisa och jag fick övat lite sång inför morgondagens dop. En paket från moster Anne-Marie hade mamma också att ge, men det öppnades inte där, utan Johannes ville öppna det hemma. Med Devvan. Och så blev det också.



Fiddeli tittade in och sa hejdå när vi skulle åka.

 
När vi kommit hem skulle Johannes bära in paketet och öppna det med Devvan. Paket, Devvan, paket, Devvan hela vägen in i hallen... Nu visade sig kanske inte Devvan vara så oerhört intresserad (när det var färdigprasslat med pappret) men Dannes är ju inte sen att med att plocka upp henne och bära henne dit han vill ha henne. Titta Devvan!

Melva är alltid nära (annars hämtas hon) och något annat som alltid är nära (eller på) är halsbandet. Här ligger det och väntar på att kvällsmaten ska ätas upp. Tur det. Annars hade det blivit väldigt mycket messmör att torka av - där också.