Jag minns...

Hela vår härliga vecka i Grebbestad! Från goda glassar till onda sniglar, skoskavsfötter på tjipp tjipp-promenad, hoppande norrmän, skön havsutsikt och till sist en alldeles oväntad, otippad och smått obehaglig (men ändå övervägande behaglig) händelse...

Melva klättrade, Cello simmade, Lovisa vaknade inte på beställning och jag fick åka på ofrivillig skoshopping mitt i strandvädret. Men jag körde rätt! Och även om lite annat gick snett, så var det en underbar vecka och semester och tacksamheten är stor så stor!

I backspelgeln

Ja, låt mig titta lite i backspegeln, ända bort till förra veckans onsdag.

Efter efterlängtad klippning och bonusfixad finfrisyr hos frisören åkte jag ju till landet och där var Johannes på besök. Ett mycket blött och till lite extra naket besök skulle det visa sig (eller visat, för du har väl redan sett filmen, ovanligt nog publicerad före bild-inlägget).

Mamma förenade nytta med nöje; nytta för mammas blommor och nöje för Johannes.

Och så plockades det givetvis x antal hallon. Att äta eller inte äta? det är frågan. Nä! Ät! En solklar ickefråga!


"Att vattna eller dricka" är kanske en bättre fråga. Svaret är att man kan vattna både sig själv och mycket annat. Sin fötter och en ljuslykta, för att bara nämna några exempel.

Och så fikades det ju så klart!

När det telefonpratades vid stora vuxenbordet passade

Johannes på att sitta en stund vid lilla barnbordet.

Och så blev det en alldeles utomordentligt vacker avslutning på dagen, ja, se bara!

Ingen rast och ingen ro, men nya glasögon åt mor!
Mamma plockade upp mig vid lunchtid på torsdagen och vi for mot Ullared, jag drack kaffe och mamma såg fram emot att få reda på hur bra hon såg... lika bra som förra gången hon syntestades, visade det sig! Men två nya bågar blev det ändå.

De två paren i bakgrunden blev det till sist.

Men förgrundsbågarna kom på en god tredjeplats.

Jag hittade ett par fina gröna glasögon, men än så länge behöver jag ju inga... Det är väl, inte oväntat, så att det många gånger är lättare att hitta när man inga behöver. Så när det en dag väl är dags förväntar jag mig inte att hitta ett par lika snabbt och lätt.

För mamma tog det sin ringa tid, men till sist så!
Ett par lila och ett par turkos-lila. Fina, båda två!

Det är inte ofta som någon ser ner på min resliga mor, men det händer. När det händer kan det hända att också en pall är involverad...

Efter en lång tid av glasögonprovning traskade vi i maklig takt omkring på Gekås någon timma. Ofta sprang vi på varandra (ja, mer än två gånger) bland hyllor, galgar, leksaker och choklad och med gemensamma krafter tog vi oss till sist ut, utan kö före till kassorna, men med liten kö bakom, så är att man är stressar ner allt huller om buller i kassarna. Och några såg ju att ha stressat vidare; genast packat upp cykeln och trampat iväg, lämnat kundvagn och cola på vägen...

Mamma och jag tog oss dock en välsmakande paus innan hemfärd. Kycklingkebab och kaffe, mätt och belåten.

En annan som blev oerhört belåten när jag kom hem var Melva. Det var som rena rama julafton där på golvet!

Jag hade även handlat en del godsaker åt mig själv. Och som inte det var gott nog bjöd mig Melva en puss..! Jodå, som julafton  o c h  födelsedag tillsammans ju!

Sedan, som för att visa att hon visst är värd minst en påse godis varje dag och inte ett dugg för tjock, klämde hon ner sig i sin favoritlåda. Hur hon får plats är lite av en mysterium, men så är hon liten också. Och ett mysterium. Och mysig. Och min ♥

Och så blev det fredag. Mitt i städningen ville Melva gå på promenad. Icke. Men så fort jag var färdig gjorde jag kaffe, tog mig en kopp och satte mig på en sten. Och Melva fick gå runt och kika lite i miniskogen. Kanske veckans godaste stund. Det krävs ju ofta så väldigt lite för att vara storslaget lycklig.

 

Och på tal om enkelt, så gjorde jag i lördags en enkel liten fika att ta med till Hawaii, där pappa skulle bada och mamma plocka bär (och jag dricka massa kaffe). Hur långt vi kom? Vi åt de där rullarna ute i kvällssolen ute på altanen. Och så packade vi kakor och godis att ta med för kaffestund vid sjön. Hur långt vi kom? Isabelle och Gustav kom förbi och det blev prat och planering istället för Hawaii. Och kaffe och kakor vid köksbordet.

Min långa, fina vecka avslutade jag med (pyssel och)

en Berntsfika för att fira mammanoni som fyllt år. Hurra!

Snabba slut

Det går snabbt nu, slutet av sommaren. Jag vill spara, konservera, stoppa tiden och hoppa över vinterhalvåret... Men än är vi inte alls där! Och här är min härliga förra vecka, med både Johanneslek, fin fjäril, Ullaredsglasögon och firande av bröllopsdag. En god vecka helt enkelt, där jag brände krutet direkt (så det är faktiskt bara fram till torsdagen du får se...)

Tvåårskalaset som film

En fin dag, med fina lämpliga presenter. Johannes var ju fullärd efter att ha blåst både på mammas gips i flera veckor och såpbubblor i minst en timme!

Det där med att tiden går

...men vänskapen består!

 

Och köket också..!

 

Kortfilmskalas!

En tjuvtitt på söndagens födelsedagskalas. Eller en film för den som faktiskt bara orkar en minut av festligheter i stil med såpbubblor, presenter och tårtljus. För dig som vill ha bubblor i mängder - håll ut, snart kommer långfilmen! ;)

Fest i blåbärsskogen

Det började redan på vägen dit... Pappa tycker ju att orange är det festligaste finfärg som finns!

Ovanligt fin korsning, tack vare den där stora färgklicken, om man frågar pappa.

Jag åkte förbi Sigges Loge och in i skogen, mot Hawaii, som jag inte längre hittar till för skylten är borta och lokalsinne har jag aldrig haft.

... men där! Mitt i skogen satt de, mor och far på sin bröllopsdag, hurra hurra! 

Jag hade med mig berntsbakelser och kaffe och vi struntade i fläckrisken och satte oss mitt i allt blått. Gott!

Blått är flott, heter det ju också. Kanske var det det mamma tänkte på, när hon såg sitt bärfläckiga bandage  och undrade hur hon skulle förklara alla de fläckarna för läkaren dagen efter..?

Och pappa tänkte väl på nästa tuva att ta sig an. Många blåbär blev det! Och mamma blev av med gipset dagen efter, så skönt!

Efter fikastunden tog jag fräckt pappas repa och gick hukande bland blåbärsbuskarna. Så i dagarna blir det blåbärspaj - välkommen du som läser, vågar och vill - och räknar ut när jag orkar göra en paj!



Här, framför pappas bak och mamma sida, ser du baksidan med att plocka: alla de blå minnesfläckarna...

Mamma med armen i viloläge. Om man frågar henne alltså.

Till sist plockade jag famnen full och åkt hem och knackade på hos grannarna med en lite annorlunda blomsterkvast till Anna ♥

 Några timmar senare åkte jag hem till gården och gjorde en sådan här...
 

Vi åt och katten åt och sedan fick jag motvilliga föräldrar att ställa upp på några bilder i kvällssolen. Men det tog sin ringa tid att övertala, så att solen nästan försvann!


Sedan kom Lovisa och fick motvillig storasyster att hjälpa till med longering... Ja, vore det inte för knott och mygg så hade det varit ack så mycket mer villigt, men det gick ju så klart bra ändå.
 

 

Och bilderna på de motvilliga föräldrarna

kommer här!

 

 

Nädå, inte ser de så särskilt motvilliga ut? 

Mamma till vänster och pappa till... vänster? Vänta nu...

Tänkt en sådan fin dag. Alldeles till bredden full av kärlek, sol och blåbär!