Julen - den suddiga delen

Lite suddigt kan det ju bli ibland.

Dåligt minne, skakig hand, stressiga dagar, lite för långsam och lite för snabb,

många människor, händelser, ord och känslor huller om buller...

Att fotografera, frysa fast ett minne, har alltid hjälpt.

Nu kommer jag minnas även denna jul! Tack familjen att ni år efter år ställer upp

på mina tokiga familjebilder! Matteus verkar ha kapacitet att bli värsta proffset...

Eller så är han bara suddig som jag.

Gråta istället för tårta

Framtidstest! Blir det ännu en skype-bönegrupp för Sara? ;)

 

I dag firade vi... nåja, mer tackade och önskade lycka till... när pastor Sara nu reser vidare dit Herren kallar. Laholm. Åh, så saknad redan nu, om man alls vågar tänka och känna efter. Så mest kände man inte efter, utan kalasade vidare på paj och cup cakes ock grät bara nån skvätt då och då under nån tal och en vacker sång... Nu knäpper jag händerna för att allt får gå vägen och väl, både borta i Laholm också här, med alltid nytt.

Julkonsertdagen

 

En dag full av sång, hela dagen lång!

Till Gnosjö kyrka för konsert, buss till

församlingshemmet för pausfika och sedan

buss tillbaka för nästa konsert.

 Först filmade mamma och sedan Isabelle -

tack båda två!

Nu ska jag nog kunna klippa ihop åtminstone nån minut!

(och redan nu tar jag lärdom inför nästa års julkonsert,

för visst är det roligt med lite närmare filmning ändå) 

Mamma och pappa som eftermiddagspublik och Isabelle och Å var kvällspublik.

När allt var sjunget och slut åkte jag hem.

Via affär, samt fotografering på parkeringen utanför samma affär.

Ingen konsert utan bild på trötta sångsystrar liksom!

Känner du mig ser du tydligt mina toktrött-bevis :/ Så mycket mer i text än de bilder som sedan togs.

                   Sedan avslutade jag dagen med dusch, pupp-pussar och sängens värmedyna på max. Nu blir det vila fram till Johannes förskolelusse...

 

Julbord och tomebloss!

 

Med tungan rätt i mun ska det nog gå bra, Devva!

 

   

En hel, lång, härlig helg med goaste gudsonen! Melva fick mängder med godis, morgon middag kväll. Och jag fick mängder med gos! Inte sällan med någon krockpuss eller attackspindel (över ben, armar och intrasslad i håret) inblandad. Jag gav igen med killekille och magpruttar. Så fick vi helgen att gå. Jo, och så gjorde vi lite mer, som du ser här...

Redan på håll såg vi Fiddeli och Florence i solnedgången.

Vi åkte ut till gården och pappa hängde med på kall men fin lördagspromenad neråt sjön.

Vi pratade mycket om solen, som höll på att gå ner. Att man måste hinna hem innan det blir mörkt.

Att man inte kan sova mitt ute i skogen. Fast Johannes provlåg på en grästuva. Måste hinna hem! 

Och vi hann hem, för det var mycket spring i de där små pojkbenen. Förutom i sista

uppförsbacken på hemvägen. Orkar inte springa. Nä, ibland gör man ju inte det,

trots att det börjar mörka och man inte vill sova utomhus...

 

  

Hemma, inne i värmen, ordnade mamma middag och sedan blev det en lång kväll

med mycket lek, julkalender, morfargos och legobygge med mormor.

 

 Gos. Ibland blir man pussad på. Ibland blir man ihoptryckt.

 

Johannes satt som ett juleljus, så Selmas julkalendersaga var nog riktigt bra.

Men allra bäst var definitivt tomteblossen! En till en till en till, hela tiden en till!

Till sist åkte vi hem. Så sent att Johannes somnade i bilen och fick bäras in.
Men att bära treåring och glasform gick väl... sådär :/ 

Morgondusch! Denna gång med parfymerat bokslukare som nerskvätt sällskap.

När vi skvätt, torkat, klätt och sminkat oss färdigt (blott osynlig ögonskugga

och rouge på den ena av oss...) for vi iväg mot Åsenhöga...

 

Julbordsredo!

Där väntade mormor och morfar och sedan åts det ägg så att hälften vore nog! En och annan köttbulle slank också det.

Och så dracks det vatten i kaffekopp. Fint ska det va! Och gott var det också ♥

När vi kom hem dansade vi ner all mat långt ner i magen. Huvud axlar knä och tå.

Ända tills det var dags för mig att gå på möte och Johannes att åka hem.

Och för Melva att ta igen sig i ensamhet (samt sno sista godiset, som visst blev

kvar att nå för pillrig kissekattetass - äsch, hon är värd varenda bit!)

För eller senare

...så sitter man där, med en Puppa i knäet. Särskilt när det vankas grädde. Särskilt om pappa har ett knä till låns.

Efter semelfika hos mig blev det julbord i Anderstorps missionskyrka och just när det var dags för lottdragning, fick pappa och jag dra till Gnosjö får gospelkörens torsdagsövning. Pappa sjöng med - för det är ju julsång på notbladen nu för tiden! Mitt i Stilla natt kom mamma och sedan förflöt övningen lite mer stillasittande... Och sedan har jag liksom förblivit sittande. Sparat kraft för en helgen med gudsonen... på ingång i detta nu!