En dag i Laholm

Fast kaffet tog vi på ett café i Båstad.

Härlig dag, härliga vänner! 

Söndag. Ingen sömn, peppad ändå och avfärd klockan tolv. Någonstans i Laholm stod Sara som en levande välkomst- väg- och stoppskylt... Framme!

Och så en hel eftermiddag tillsammans kring middagsbord, i bil mot Båstad, vid havet och till sist i soffan. Tack för allt gott! ❤️

Och så innerligt gott för ande, kropp och själ att få sitta ner och knäppa händerna tillsammans innan det blev kväll och dags för hemfärd. Vilken lycka och välsignelse att få dela både lycka och oro och bära varandra i bön.

Nä, titta hääär!

Ibland hjälper det inte att peka med hela handen... man måste handgripligen vrida huvudet rätt på folk! Så var det för mig, när Johannes ville visa något på paddan, medan jag pratade medan pappa i soffan intill.

Kort är gott och blött är sött!

Vi gick till havet, puppan pappa och jag. 

Pappa behöll skorna på, men vi andra var mer vågade! 

Dusch, hav... Inte så olika ändå? 🤔

Blöt som blöt. Söt som söt. 

Med blöta tår gick vi då hemåt igen. Där fick  Melva bli kvar medan vi andra åkte till Grönemad för utomhuslunch och ännu fler blöta tår... 

Få gånger smakar mat så gott som när man äter den ute vid havet. För att inte tala om kaffe!

😮 (såg du vad som hände?!) 

För att inte tala om kaffe efter ett dopp..! 

På väg hem såg vi att några släktingar satt ute i sin trädgård och då stannade vi givetvis... 

Lika givet som att jag gosade med de katter som fanns till hands ❤️

Lilla Ester är ä n n u mindre än Melva! Bara 200 gram nättare, men ändå 😊 ;)

Svante är nästan dubbelt så tung och stor.

För övrigt är min släkt här sådan att jag känner mig både normal och som en i gänget... 

... är någon enda över 1.65..?!

Frukostkaffe

Måtta med söta små glas ❤️ 

Då gör det liksom ingenting att man glömt kaffemåttet och inga kaffekoppar finns här i skåpen...

Framme i Östernäs!

Och på vägen dit hann Melva
både kika nyfiket och somna sött.

'

Vilken lycka att komma fram! Och att inte ha så väldigt ont - eftersom saabsätet supportar ryggen snällare än alla andra!

Så när vi kom fram blev det en snabb liten pappatur innan kvällsmaten.

Vad hittar man under en regnbågshimmel?

Min pappa!

Sedan sprang vi mot solen och vände hemåt i en skur. Så det satt ju extra gott med lite kokkaffe när vi kom in igen.

/

Som vanligt kröp Melva in i skåp, under möbler och ner i sängkläder, klättrade på madrasser och hoppade upp på hyllor, fönster och, som du här ser exempel på, garderober.

/>

Men nu har vi till sist kommit till ro, tillsammans under täcke utan påslakan. Ja, sängen är dessvärre bara halvbäddad, eftersom jag tydligt tydligen typiskt alltid envisas med att glömma något. Denna gång var det alltså sängklädernas tur. Tack och lov att mamma hade med sig ett extra lakan och örngott i alla fall! Halvbäddat känns snudd på helbra. För täcket är nytvättat 😄 God natt!

Margit och Melva

Vi köpte med oss lite gott! Men stackars  puppan fick bara smaka yttepyttelite, eftersom man enligt mig reser bäst på fastande mage  om man är katt. Blev faktiskt så för egen del, så kom inte och säg att jag elakt särbehandlar katt medan jag unnar mig godsaker själv! 😉 ;-)

Och så blev det en fin liten påhälsning hos finaste piffiga Margit innan vi for vidare, min semesterkatt och jag! ❤️

Åren går, men köket består!

Låt oss ta det från början.

Många års vänskap och ännu många fler olika mötesplatser. Det har varit otaliga cafébesök och många

hemma-hos-träffar där vi nu råkade bo just då, i Göteborg, Gnosjö, Uppsala...

Men när flyttlasset gick alldeles extra långt bort för Ann-Ida föll det sig liksom bara att vi möttes när hon var

neråt landet under sina semesterdagar. Lika naturligt föll sig mötesplatsen bli Göteborg

och specifikt en plats dit jag hittar - Ann-Idas föräldrahem!

2012

 

Vem visste då, när jag la kameran på köksbänken invid spisen,

att där skulle jag balansera mobiltelefon efter mobiltelefon, år efter år,

för att fånga oss under vår årliga sommarträff.  

2013

"Ett år och några dagar.

Då är det mycket att ta igen! Vi hann lite ikapp oss, delade livets plus och minus, tung och lätt, bilder och minnen och ännu ett år av erfarenheter, händelser och upptäckter... Det är som tiden både står still och rusar sig fartblind på samma gång. Så längesen. Så alldeles nyss. Gång efter annan är det hursom så gott att ses. Låt det gå bara max ett år till nästa gång! Plus minus några dagar."

(http://beckipepparochsaltar.blogg.se/2013/august/ett-ar-och-nagra-dagar-2.html

http://beckipepparochsaltar.blogg.se/2013/august/jag-minns-glatt-tillbaka-och-ser-glatt-framat.html)

2014. Samma köksbord och årstid och vän. Och pizza igen.

 

"Det är lite svårt att balansera mobiltelefon på spiskanten och svårt att veta när bilden är tagen. Ofta får man sitta stilla så länge att man känner sig dum. Eller så hinner man inte ens sätta sig. Allra mest rör sig någon för tidigt och blir suddig."

(http://beckipepparochsaltar.blogg.se/2014/august/sen-tisdagkvall-pa-gulsparvsgatan.html)

 Men så blev det alltså.

Och även om frisyrer ändras och köket står ofärändrat, så har vår vänskap både hållit och vuxit.

2015

Det har blivit många pizzor och väldigt många koppar kaffe!

Men, viktigast och mest värdefullt, har det blivit så många goda samtal vid det vita köksbordet.

2016

2017

Men se!

Detta år vågade vi oss på en ny fotograferingsplats!

Och det visar sig kanske vara väldigt bra, eftersom risken (möjligheten?) finns att det inte blir någon Gulsparvsgatan-träff

nästa sommar. Men det där löser ju sig. Vi hittar något annat kök, eller en soffa någonstans. Annars duger ju allt

från park och fik till bilsäte och skolgård. Sistnämnda har vi ju faktiskt redan testat...