I väntan på julaftonsfotograferingen...

... med familjen, så testar jag mina, för årets fotoshoot, inköpta glasögon på mig själv, min tissetass och Pupp. De var sisådär samarbetsvilliga, men fina ändå! Ungefär på pricken som de ju alltid är alltså 😆

Lek och bit, tänkte K-G.

Skrik och fly, tänkte Melva.

Båda agerade därefter.

G  O  D    J  U  L! 

önskar dig 

Becki Melva K-G

💝

Sista sittningen på ett tag

Och framför allt allra sista innan-usa-resan-fikat! Som vi suttit här och planerat! Gjort ESTA-ansökningar, firat våra nya pass och byxköp och kollat väskmått och vikt. Nu är det bara att hoppas hoppas hoppas att vi inte glömt något (väldigt viktigt)! 😶

En slurk kaffe, ett tröj-test, en kaka... Så jobbar vi! 

Kaffe får man ju dessvärre inte ta med sig. Ännu värre: inte Puppa och K-G! 

Men byxköpen var lyckade, glädjande och värda att fira med latte! 

Men nu, hejdå dukade bord, hejdå kaffetermos och älskade katter... Men ses igen om bara några dagar! 🤗

Klorofyll-Glad Klätter-Galning Klara't Galant!

Ibland tar jag med mig K-G hem till gården för skutt och bus och lövlekar. Förut tyckte jag att Melva var riktigt lekfull och fartglad, men i jämförelse känns hon lika fartfylld som en stillasittande katt-tant. Och om hon sågs som liten och nätt förr, är det ingenting emot hur liten hon kommer att uppfattas när K-G vuxit klart..! 

2 systrar, 99-åringsbesök och 30-årskalas!

Första onsdagen i oktober sjöng syster och jag i Betel. Kanelbullens dag! 

Följande helg for mamma, pappa och jag till stan. Vi skulle på kalas! Men först hann vi att hälsa på världens finaste Margit! Kramar, choklad, sång och skratt ❤️

I soffan blev det sång och ett och annat skämt... 

Efter en kort men god stund ute på Hisingen var det dags att styra mot Lindome... 

Hemma på Fågelstensvägen bytte vi om och gjorde oss redo för fest... 

Vi parkerade och fick genast sällskap uppför backen fram till kyrkan, av fina familjen Svensson.

Min gamla kyrka i Lindome firade 30 år, hurra!

Där har jag kutat runt i glittrig peruk som "Kakan", del i gänget "Lårdens Vänner. Där har jag sjungit Tomas Boström-låtar plinkande på flygeln. Där har jag lyssnat på, poserat och sjungit tillsammans med idolen Christina Gunnardo. Där sjöng jag mitt första solo "Oh happy day" med lilla gospelkören. Ja, oj så mycket sång inser jag nu... Men även Minior (med som barn, ledare som tonåring) Tonår och egen liten bibelstudiegrupp tillsammans med församlingens ungdomar... 

Bland det allra allra finaste med min gamla kyrka är korset.

Självaste kyrkan, dess vägg både inifrån och utifrån sett är ett kors. Samma kors.

Åh, vad jag gillar det! Samma kors inne hos församlingen, samma kors ut i världen...

Hela väggen pekar liksom på Jesus! 

 Och inne i kyrkan var det dukat till fest!

Musik, mat, glädjande återseenden och prat... 

 

Vid tårtbordet sprang jag på en kär vän, en av  Lårdens Vänner faktiskt, Sladden närmare bestämt. En gång lyfte han upp och satte mig på sin axel. Jag minns min förvåning, nästan chock, det där var inget vi övat in! (Å andra sidan gjorde vi det allra mesta på improvisation.) Vi minns inte exakt varför, men troligtvis fick han snilleblixten att göra sig till mitt utsiktstorn när lilla lilla jag skulle kika långt långt bort...

Hemma igen, efter en lång, fin, glad, tröttande dag, pussade jag katterna lika trötta.
Sedan sov vi gott och väldigt länge...

Fika så man rullar fram!

Åtminstone var temat runt, när jag tittade mig runt omkring.

 

Det blev en härlig lång eftermiddag kring

det ovala bordet.

Pärlor strösslades över

bord och golv och några

blev till armband.

Det gick åt kaffe,

dadelbollsfatet tömdes

och fylldes på igen

och inte en sekund

var tyst.

Så blir det väl när man

ska försöka snacka

ikapp flera månader...

Har du ny bil?!

Då skulle den givetvis kollas. Och kontroll-låsas. Godkänt! Men passagerartestet förpassade vi till senare... 

Det gick fint att låsa in sig och låsa upp.
Tack och lov för det senare!

 

Med tungan rätt utanför mun laddar man bäst inför frukosten!

 I alla fall om du frågar Melva.

Och som du ser, är även detta något K-G så sakteliga lär sig av sin mammelva.

Famnen full av höst, hjärtat fullt av tacksamhet

Dubbelt så svårt

Med dubbelt så många snabba tassar i puppbliken och två hungriga tätt intill
är det nu för tiden två gånger så jobbigt att få maten i rätt mun...

Ja, Melva lär K-G allt hon kan.

Dessvärre innebär det ett närgånget väntande medan jag äter utan vidare matro.

Tack och lov innebär det också att K-G lärt sig att faktiskt v ä n t a tills jag ätit klart.

Tyvärr ger det slutresultatet att Melva inte får alla rester för själv.

Stackars puppan...
Men, framför allt och som du ser, stackars mig! ;)