Med tungan rätt i mun ska det nog gå bra, Devva!
En hel, lång, härlig helg med goaste gudsonen! Melva fick mängder med godis, morgon middag kväll. Och jag fick mängder med gos! Inte sällan med någon krockpuss eller attackspindel (över ben, armar och intrasslad i håret) inblandad. Jag gav igen med killekille och magpruttar. Så fick vi helgen att gå. Jo, och så gjorde vi lite mer, som du ser här...
|
Redan på håll såg vi Fiddeli och Florence i solnedgången. |
Vi åkte ut till gården och pappa hängde med på kall men fin lördagspromenad neråt sjön.
Vi pratade mycket om solen, som höll på att gå ner. Att man måste hinna hem innan det blir mörkt.
Att man inte kan sova mitt ute i skogen. Fast Johannes provlåg på en grästuva. Måste hinna hem!
Och vi hann hem, för det var mycket spring i de där små pojkbenen. Förutom i sista
uppförsbacken på hemvägen. Orkar inte springa. Nä, ibland gör man ju inte det,
trots att det börjar mörka och man inte vill sova utomhus...
Hemma, inne i värmen, ordnade mamma middag och sedan blev det en lång kväll
med mycket lek, julkalender, morfargos och legobygge med mormor.
Gos. Ibland blir man pussad på. Ibland blir man ihoptryckt.
Johannes satt som ett juleljus, så Selmas julkalendersaga var nog riktigt bra.
Men allra bäst var definitivt tomteblossen! En till en till en till, hela tiden en till!
Till sist åkte vi hem. Så sent att Johannes somnade i bilen och fick bäras in.
Men att bära treåring och glasform gick väl... sådär :/
Morgondusch! Denna gång med parfymerat bokslukare som nerskvätt sällskap.
När vi skvätt, torkat, klätt och sminkat oss färdigt (blott osynlig ögonskugga
och rouge på den ena av oss...) for vi iväg mot Åsenhöga...
Julbordsredo!
Där väntade mormor och morfar och sedan åts det ägg så att hälften vore nog! En och annan köttbulle slank också det.
Och så dracks det vatten i kaffekopp. Fint ska det va! Och gott var det också ♥
När vi kom hem dansade vi ner all mat långt ner i magen. Huvud axlar knä och tå.
Ända tills det var dags för mig att gå på möte och Johannes att åka hem.
Och för Melva att ta igen sig i ensamhet (samt sno sista godiset, som visst blev
kvar att nå för pillrig kissekattetass - äsch, hon är värd varenda bit!)