Stygn, strumpor och sidbyte

I tisdags åkte jag ut till landet och körde ända fram till huset, så nära det gick. Mamma har lyckats börja ta sig fram med de nättare kryckorna istället för klumpiga rullatorn. Så gott att se! Nätt och lätt kom vi så iväg och åkte till vårdcentralen. 

Under tiden som mamma kämpade hos sjukgymnasten och led när stygnen togs, (hon ansåg väl att sjukhusklena jag inte vore något större stöd. Men, efter att ha frågat ett par gånger om jag verkligen skulle gå, så hoppas att det mer var för att hon faktiskt ville göra det ensam) frukostfikade jag hos mammanoni.

Istället för att åka direkt hem blev det stopp på Elgiganten för id-fotografering (som tog lååång tid, men inbjöd till många skratt) och Netto för grötköp. När vi kom gick mamma så klart för att vila, men man kan knappast kalla det för att hon stupade i säng. Fast jag hade inte varit förvånad om hon gjort det.

Senare på eftermiddagen kom Isabelle och Matteus och hälsade på efter babysimmet. Kul! Hungrig som jag var (många timmar sedan frukostfikan nu ju) svängde jag ihop en tonfisksallad på gott jag hade hemma. Och så hittade jag bullar i frysen! Erika kom lagom till bullarna och turligt nog hade jag just tre, så det räckte åt oss alla. Bebisgosa fick också alla och för Erika var det visst så längesen som då lillebror Linus var lite bebis. Fast nu tänker jag... Erika, höll du inte Fabian när han var ett nyfött litet kusin?

Efter den långa fina dagen blev det tidig kväll i säng. Inte minst för att jag skulle tidigt upp dagen därpå...

I onsdags var det nämligen dags att ta plats i frisörstolen. Sidbyte tyckte jag också att det var dags för. Och frisören tyckte att det åter var dags för locka mitt hår som trollet Plupp. Du tycker att jag ser skeptisk ut? Inte då, jag är gärna Plupp för en dag då och då!

Fin i håret tog jag mig så framåt kvällen an de isiga bilrutorna, plockade upp en frusen mammanoni och parkerade utanför missionskyrkan. Där fick en fullsatt kyrksal lyssna till Peter Halldorf. Många kloka ord att spara. Och böcker, visade det sig...

En mycket god kväll - så det gjorde väl inget att jag fick sitta med en ynklig kaffekopp och kurrande mage när frallorna tog slut. Värre är det med bokhyllan, mer och mer full av väntande böcker.

Precis som att folket inte kunde spara dagens manna till morgondagen, kan vi inte leva på gårdagens andliga upplevelser. Frälsningens dag är i dag, alltid i dag... Nej, istället för att återge; här har du hans ord som han sa dem:

 

Värme och kyla

Lördagen började bra! Eller halvbra i alla fall, för promenad är finfint med snöslir kan man gott vara utan!
 
In i värmen och på med mello-tv. Lovisa försvann nånstans, pappa somnade och godis uteblev. Men det hade inte hjälpt med värsta godishavet; det var väl sisådär med den festen alltså. Men elden sprakade, pappa masserade, mamma stickade och hjälpte henne att skaffa melloappen - att använda någon annan kväll ;)

När jag skulle hem vräkte snön ner. Som om det inte räckte nu. Det räcker nu!

I söndags var jag i kyrkan, satt bredvid falsksångare men det gick bra ändå ♥ Kyrkkaffe blev det också efter några om och men. Ibland tycks alla platser tagna och, vad värre är, allt folk med..!

 Mer gott om plats blev det

i Birgittas bastu i måndags.

Och sicken god plats sen!

Själv bastar hon typ en kvart medan

jag satt tills jag plötsligt blev illamående.

Inget som ett glas vatten inte rådde bot på!

Varma och goda gick vi sedan till bords

och lät oss väl smaka! En sådan fin kväll.

Finast var kanske ändå när Far-Far kom

och gav mig både kram och present -

och skrapade min bilrutor fria från snö ♥♥♥

 

Och finast var kanske jag när jag lånade Birgittas

glasögon..? Förstår inte varför hon ska byta dem,

kan man liksom hitta ett par snyggare bågar?

Kungsängsliljan

Den här oväntsdoftade schackrutiga blomman hoppas jag överlever länge, så att jag kan plantera den ute att växa sig större och sommarglädja år efter år...

Under tiden så glädjer den oss här inne väldigt väl. Lite för bra de senaste dagarna, nu när Melva tagit reda på hur skönheten smakar...

Tisdagstripp och vårblommor

 

I tisdags var jag

väl större delen

av dagen i ett

blomsterland.

Jo, vi lunchade ju

och köpte godis

som vi sedan åt...

men blommor blev

det alltså också.

Och redan är planen

att återvända

för att planterar

fint, gott och nyttigt

att njuta av till

våren och sommaren.

Men nu är nu och det är

fortfarande vinter.

Då är det gott att pigga upp

sig med lite vackert i fönstren!

Melva tycker detsamma.

Nästan två veckor

Efter spontan bloggpaus rivstartar jag med långsträcka om de flesta av de dagar som hunnit passera sedan sist. Det har varit ömsom fullproppade dagar, ömsom vilodagar. Som vanligt kan man tycka, med bara lite mindre tid för bloggen. Minnas februari vill jag ju ändå, så här kommer några av av senaste dagarnas händelser...

Kvällsbibelskolan har dragit igång! Många anmälda och fullsatt kyrka från början, så kul! Första kvällen, förra onsdagen, fick Saronkyrkan besök av Olof Edsinger och jag kom hem tre böcker rikare.

Nu på onsdag kommer Peter Halldorf till missionskyrkan - kanske ses vi där och då?

Torsdagar betyder gospelövning och ibland också efterföljande kvällsmat tillsammans med Lovisa. I går åkte jag ensam hem, men förra torsdagen åt vi vid köksbordet där jag satt i ljus en uuutsökt söt liten... potta?

 
Det blev fredag och Erika kom och hjälpte mig att storstäda. Tunglyfta fick hon också, eftersom jag bestämt mig för att låta gulliga motionscykel vila upp sig i förrådet på obestämd tid. Erika envisades med att bära trots de små fiffiga hjulen. Så. Då var den dagens träning avklarad! Annars har det blivit några kvällar på gymmet också, både alldeles folktomt och med snålt om plats just där man själv vill vara.


 
När jag städar under soffan brukar jag gissa vad jag kommer att hitta. Melvas leksaker har ju en tendens att förr eller senare hamna där hon inte längre når dem: under soffan. Det brukar finnas minst, allra minst, en muffinsform - oavsett hur längesen jag åt en muffins! Fattar inte själv hur det går ihop ;) En discokulig julkula hade hon lyckats peta in under soffan också. Och så får man ju en god översyn vad gäller senaste tidens godisval. Kolor, jaha ja, då vet man det.

Melva bidrar inte bara med vad man ska städa upp. Hon har stenkoll på vad hon vill ha kvar och städa ner på sin vanliga plats igen... Den där glasslådan börjar ju närma sig ett år snart..! Alltså, det måste vara något väldigt speciellt med den lådan som jag inte förstår mig på.


Annat som gör denna tid lite speciell är mellomyset. Det är ju framför allt mitt i långtråkiga vårväntan man faktiskt kan behöva lite glittrande avledning. I lördags hölls festen hos Isabelle. Det blev lyxig fruktsallad och glass... och så var sångerna sjungna och poff helt plötsligt låg alla och sov i soffan..!

Nä, Isabelle var faktiskt vaken, även om hon gapade sig genom några stora gäspningar... Vi kollade på lite skidskytte och futsal (nya sporten Lovisa och jag upptäckte häromveckan när hon inte var lika kvällstrött) men pratade mest om annat än sport. En fin kväll, tack för den! ♥

 




På alla hjärtan dag åkte jag ut till mamma och pappa. Mammas favoriter tulpaner i röda kärleksfärgen fick det bli och några vaniljhjärtan till oss i tv-soffan framåt kvällen. Innan dess rensade vi i några lådor och hittade några yoyos (mamma har rätta knixen, medan jag mest lönlöst försöker) och den lilla ask som förvarat mammas och pappas förlovningsringar.



















 

Och så blev det en ny vecka. 
I tisdags följde jag med Erika som skulle till Värnamo och hon följde med mig när jag blomstershoppade - och gjorde detsamma själv. Bland annat en stor fikus hem till henne och några små sticklingar hem till mig. Nu har vi det så fint så fint hemma - tills våra katter får nys på något välsmakande blad..!

I onsdags blev godiskalas, eftersom jag införskaffade en hel drös av mammas favoritkolor i Värnamo. Men först blev det promenad i snö och sol tillsammans med pappa och Enzo. Sämre onsdag kan man ha! Och sämre torsdag också, för det då blev det både sång hemma i soffan med en gitarrkompis och gospelsång i kyrkan med polispianist. Så sammanfattningsvis måste jag tillstå att mina dagar har varit mestadels mycket bra! (I dag däremot sträckte jag nog någon okänd muskel i låret... Vilodagar, here I come!)

Begynnelsebokstav: ett hjärta

Min först gåva var en ljusprydnad. Där har jag skrivit viktiga siffror och hans namn som stavas med ♥

Nyopererad mor

Nyopererades hemkomstfester hålles nog inte sällan till sängs.
Hon låg, de flesta andra stod och mest av alla ville Enzo upp, ja förmodligen ville han helst hålla hemmafest mitt uppepå mamma.

Åhå, var lugn för att Enzo fick både ost och smaka grädde! Men det mesta av tårtan försvann ändå, och turligt nog, ner i människomagarna. Vi var ju ett litet gäng, så det blev inte mycket kvar. Mamma hade ju inte fått godis på en vecka (och bett om tårta varje dag, men ingen fått) och då blir det så klart åtgång därefter på godsakerna...

Isabelle och hennes båda killar var också där och alla tillsammans gjorde vi oss ett litet men naggande gott kalas vid köksbordet. Lille Matteus fick en filt att ligga på. Eller om det var Cello som fick den? Ja, det tycktes han tro i alla fall.

När Isabellefamiljen gått avslutade vi andra kvällen i soffan med värmande brasa, te och tv. Till sist satt mamma och jag där och satt där tills bara var glöden kvar. Då sa även vi god natt, ovanligt tidigt för att vara oss. Men är hela familjen lite ovanligt trött. God natt!

Alla som längtat

Förfest: alla samlas och lyssnar på 14 telefonhälsningar

Det var mångas väntan på olika ting som fick sitt efterlängtade svar och slut i går, när mamma kom hem.

För att nämna något, så fick mamma äntligen lyssnat på alla telefonmeddelanden hon fått under sin vecka på sjukhuset. Bättre sent än aldrig liksom!




Alla fick faktiskt inte vara så nära och med som önskat, nä, några fick vackert vänta och längta vidare i ännu en evighet.

Selektiv fest: nära men ändå inte riktigt med

Men den som väntar på något gott får ibland i överflöd..!

Mellotider!

 

Inte en dag för tidigt

om du frågar mig!

 

Äntligen ljus i mörkret,

äntligen glitter i det gråa!

Vännen L bjöd hem på tacomys som uppladdning inför musik-tv-kväll. Visst flydde fältet och kollade hellre på golf-tv. Smaken är som baken - somliga gånger verkligen en baksida man helst slipper se..! ;)


Det blev supergod egengjord jordgubbsglass och mängder med godis - tack tack tack! Och underhållningen var det inget fel på heller. Så fort det var lite tråkigt eller jobbigt så bjöds man på breakdance av lillpojken och höll man på att nicka blev man på alerten med hjälp av röst-hot av W. Nä du, badanakensången känner jag inte att jag behöver hjärtrösta på alls! (Ändå blev det nästan full pott tack vare den vakna flickan med flinka fingrar..!) Tack för bästa starten på årets mellotid! ♥
 

Otantig tant

Jag sägs vara den första lilla bebis hon fick mata.

Då var hon 62 år.

Vi har varit exakt lika långa och vägt precis lika mycket som trettioåringar.

 Nu spretar våra siffror lite, men kanske blir de lika igen,

kanske ungefär samtidigt som jag blivit lika vit i håret som Margit?

Hon är mycket mer elegant än jag, hade pälsar och hatt som ung

och tycker att mina ringar är små. Fina ja, men små.

Ibland sminkar hon sig och ibland blir en klutt kvar på näsan,

eftersom synen inte är så god som den varit.

Just denna dag hade hon inga örhängen,

men hon har oändligt många smycken

och när man hälsar på

öppnar hon alltid i olika halsband med matchande örhängen

som passar perfekt till klädseln för dagen.

Minst halva hennes garderob hade jag kunnat låna rakt av.

Jag vågar inte hoppas ha ens hälften så god stil, gott minne och gigantisk ork när jag är lika gammal.

Hon tränar minst dubbelt så mycket som de andra gamla på boendet

(jag har själv sett henne göra sina "armhävning till sängs")

Hon är den absolut snyggaste dam jag vet.

Ännu en glad dag

Om man vill få pappa att raska på i stegen föreslår jag att man påminner honom om semlan som väntar. Men givetvis går det bra med annat bakverkslockande.

 

Poff, så är man hemma i ett nafs

 och kaffe smakar ju sååå gott när man är

rosig om kinderna av både köld och småspring. 

Vi fick en god eftermiddagsfikastund

(Melva också, som fick två fat att gräddsanera)

med både semla, kakor och kolor.

Pappa klagade inte det minsta. Jo, möjligtvis

på att det allra godaste tog slut först; semlan.

Ja, men se så går det ju

när man börjar med det godaste först!

Som slut blev det istället att avnjuta skön musik

(Elvis när pappa får bestämma) och se till att Melva

fick sin dagliga dos godis. Viktiga grejer det där.

I morgon ses vi kanske inte, pappa, men jag lovar

att snåla med kakorna så det finns kvar när vi ses igen! ♥