Fruktsallad!

Okej. Ett veckan som gick-inlägg. Igen. Är det nånsin annat?

Och som vanligt är det ju en hel del fika på programmet.

Men även detta:

 

Vi rockade sockorna,
Enzo, Cello, pappa och jag
(och firade med kladdkaka!).
Och fönsterna körde också
nån typ av omaka par...

Spöregn i ena,
lugnt i andra.
Men lika fint i båda
♥

Förra onsdagen var det återigen kvällsbibelskola.

Denna gång i pingstkyrkan och Anders-Petter Sjödin var talare.

Och Linnea var chaufför! Och sen åt Erika och jag jordgubbar... eller om vi blev jordgubbar?

Att sluta dagen med te och tända ljus

borde vara regel utan undantag

♥ 

På våffeldagen fångade vi en vacker solnedgång, medan våfflorna gräddades.

Och en annan Sörgårdsdag slukade vi mest tårtbit efter tårtbit och skyllde allt på att det var Kents namnsdag. 

Och dagen efter Kents namnsdag.

Erika har försökte att lyfta däck. Hon lyckades smutsa ner sig rikigt ordentligt. Två dagar senare tog vi oss runt sjön i sol sol sol!

 

 

Fruktsallad med Linnea.

Två godsaker.

Till helgen kom solen ordentligt, hurra!

På fredagen sjöpromenad och

 på söndagen utefikapremiär, hurra!

På söndag eftermiddag fick man ändå överge solen därute en stund, för att sjunga gospel i Hillerstorp. Och så här ser vi ut när vi tackar för oss.

 

 

Vackraste vårträdgården

I dag fick jag ännu en favoritblomma. Röd julros heter den. Kanske. Lila och fin är den i alla fall!

Men innan jag fann den var jag och bytte till sommardäck. Eller. Stenbergs bytte. Jag var upptagen med att gosa med deras ursöta valp. Tackar!

Jag slapp ändå sko- eller (fast det var snubblade nära) skosnörsbyte. Och så åkte jag vidare till andra fina skor...

Som om allt detta inte vore nog: årets första fjäril! Ja, vänner, nu har det sannerligen vänt!

Vackert om du så skådar uppåt skyn eller ner i backen. Ser du getingarna? 

Pappa var med och kikade i trädgården, på flygande änder och den forsande Anderstorpsån.

Och på alla väldigt många snödroppar.

Vad jag gjorde efter denna härliga trädgårdspromenad? Åkte hem och planterade blommor, städade uteplatsen,

åkte ut till gården för mer planteringsjord och lite hönsgödsel. Och så höftade mamma till ett par våfflor åt oss.

Och morotskaka. Tackar!

Förra fina veckan

Solen kom och med den kunde årets första, och ack så efterlängtade, sjöpromenad bli av! Lite is i vattenpölarna var bara fint. Och smått promenadhindrande kanske... Men jag sprang ikapp tids nog ;)

Men redan några dagar tidigare var det vårglädje i Betel.

 

Efter veckans värsta möte blev det, för det är väl bara rimligt, veckans festligaste fika! 

 

I söndags var Johannes på Sörgården och han, pappa och jag trotsade bitiga vinterkylan, fokuserade på söta snödroppar och att det snart kommer en sommar och med den kanske en... trädkoja?

Solens mitt

Mitt i solen står Fiddeli och strålar.

Sol och siluetter

En skön vårpromenad med pappa. Och med hästar som följde oss en bit på vägen. Sedan smakade det toppen med kokkaffe, finska pinnar och söta bullar!

Klara färdiga gååååå!

Fredagspromenad med startposition, ett tå teeee!, fart och fläkt.

 

Fyrtiofesten

Jag åkte iväg februaris sista fredag, kväll och lite kallt. Kom fram till vintervit mark i Haverdal. Åkte hem på lördagen, tidig natt och snöoväder. Och däremellan då? Då var det fest!

Men från början, innan en helt hav av Carre-vänner dröste in, var vi bara två. A tände en värmande brasa och gav mig goa tofflor (jag hade på tills jag åkte hem). Framför brasan satt vi till dess gäspningarna blev för många.

Jag saknade så klart Melva i sängen, inte minst för att det är så mycket kallare utan puppa tätt intill...

Jag vaknade, sisådär lite halvt i alla fall, och kunde vara med att förbereda frukost för Carre och hennes kidnappare. Jag gissar att bara att jag var uppe och vaken (halvt i alla fall) var en stor överraskning i sig ;)

Kaffet uppdrucket och Carre tog igen sig (läs: berättade om kidnappningen) i soffan. Och snart knackade
det på dörren... Vänner, arbetskamrater och snart hela huset fullt. Då blåstes det i visselpipan (den första
av otaliga gånger under dagen) och det sammankallades till uppvärmning ute på altanen.
 Själv tog jag en dusch.

Lunch och lite vila och sedan ljöd visselpipan och hurtbullarna återvände till skohyllorna...

 

Denna gång var det promenadtempo, så jag hängde på!

 

Efter uppfriskande promenad vid havet hjälptes vi alla åt att fixa middagen.

Fast jag tog visst en tupplur i soffan först. Och sängen sen. Men sen hjälpte även jag till, faktiskt.

Och så gott det blev sen!

Framåt midnatt lämnade jag visselpipegänget och tog den långsamma vägen hem genom snön.

Februaris sista helg var februaris allra bästa helg, det är då ett som är sant!

♥

Tack och slut, tut!