Light a lamp for someone else, it will also brighten your path

Fredag. Färd mot Lund. Kossor längst vägen, vacker himmel, underbar sol, enorm och rolig lekplats och otaliga steg i brunt trapphus med sköna svängdörrar.

Och en gosing som for mellan sonen, modern, Linnea, mig och de flesta av bilen ytor...

Gosing tog förarplatsen och Linnea fick assistera filmtittaren i barnstolen

Hellokittyöron och fin folkabuss!

När vi närmade oss Lund tänkte jag ett slag på min pappa, då jag fick syn på en brunorange folkabuss.
Ett fint ordspråk fanns att läsa på, för den som tittar lika närgånget som jag..

If you light a lamp for someone else, it will also brighten your path

När vi kom fram var det påse fram, hit med en handduk och packa packa packa.

Och påsarna tycktes aldrig ta slut... Inte trapporna heller.

Här är bilen när det var fortfarande trappträning kvar... Men till sist var allt inne i bilen! Det trodde väl ingen och allra minst Linnea, som hela tiden kom på att det fanns en säck till, en till väska och en påse, en kasse...

Efter dessa tunga timmar var det minsann gott att få sätta sig i solen, mumsa på räkmacka och njuta av en latte. Och det behövdes lite påfyllning av kraft, för så fort sista tuggan var svald bar det av mot lekparken...

En fin liten promenad till stora lekparken. 

Här fanns lek och plats åt alla!

Med en sovande pojk satte vi av hemåt. Men inte utan ett mycket välkommet stopp...

Det gällde att vara lätt på bromsen märkte vi snart, då byrån kom farande.

Stopp! Här går vi in...

... och ut kom vi så här godisglada!

Det jobbiga med att packa en bil, är att den sedan ska packas ur också...

Tre toppenstarka töser!

Lika långt

Är det nödvändigt med kartläsning åt båda håll?
Hur många håll kan man svänga åt samtidigt?
Hur fort går en igensotad bil?
Har vi flyttat till Nyhem?

Tycker du att filmen verkar lång? Jag kan bara säga att är man vilse så går det sällan snabbt... Men kul hade vi ju hela tiden (förutom just när vi trodde att bilen skulle stanna mitt i en backe. Och ärligt talat var väl ingen heller så vidare sugen på "Nytthem")

Halvdan snurr och helhjärtat skratt

För Johannes räcker det gott och väl med en halv snurr, han skrattar för fullt ändå!

Halva veckan. Hela nätter.

Sova bort dagen? Äsch, solen gömmer sig ju ändå..!

Nattmacka måste ju inte inte alls vara en macka. Jag gjorde en jag-tager-vad-jag-haver-sallad och så fick både Linnea och jag oss en rekordsen middag efter fel tolvslag...

Nästa dag var mycket finare! Vi slog till med glass efter promenaden, Erika och jag. Och därtill köpte jag glass att ta med hem till kvällens filmkväll.

                              
                Tisdagsfilm                                  Nystädatmys                                       Nattaktivitet

I dag, härliga torsdag, har jag njutit mig lycklig i solglimtarna!

 Linnea kom på kvart-över-två-kaffe och

Erika kom på kvart-i-fyra-kaffe och Melva får aldrig gå...

En fin dag med fina flickor ♥♥♥

Helgen - regn, häng och godis till dansen, tack!

Det blev lördag och solen gömde sig fortfarande bakom molnen. Denna dag var det regnmoln till råga på allt. Men Linnea kom som en litet solsken och innefika är inte fy skam det heller!

På söndag var det lite finare väder, men egentligen inte riktigt så fint som man tror när man ser Linneas klänning... men nästan! 

Erika och jag mötte körsbärsätande Linnea i trapphuset, där hon väntat på att vi skulle komma efter vår Gislaveddag (som blev vårt konstigaste Gislavedbesök nånsin, med fel på kortläsare, fel hamburgare, missförstånd, hastätning, Rusta på två minuter och Willys bara för att ta ut pengar men ändå passa på att köpa mjölk (som mamma la beslag på) och fil (som storasyster tog till kvällsmat) bara för att nämna något...)

Fel fel fel! Men också gott.

När vi kom ut på andra sidan smakade det fint med kaffe!  Mamma hade beställt "en massa gott till dansen i kväll" och det blev så mycket gott att lite kunde vi gott tjuvstarta och provsmaka på...

Resten ser du har nedan. Ja, det blev en del gott. Mamma sa ju "köp kakao" och det gjorde jag så glatt så, för då anar man ju vad för gott som är på gång! Kladdkakan, receptet alla vet på vilken sida i mammas blå pärm det finns, är väl hela familjens favorit allt sedan den gjordes första gången (även om väl just ingen alls minns just den kladdiga kakan).
 

"So you think you can dance" på tv och "så mycket du tror du kan äta" på bordet

Och här kommer några rörliga söndagsbilder. Varning för skratt! http://youtu.be/5D3kXfRDl_8

Delad glädje är dubbel - så länge mamma får flest gubbar!

Min fina midsommarafton, en dela-dag!

Efter sovmorgon och segt snubblande runt sjön tillsammans med Erika, så blev det kaffe i mitt kök.

Anna och Erika kom och kalasade på kolakakorna tillsammans med mig. En mycket god start på midsommarfirande om du frågar mig! När jag ändå var i gasen, hade städat klart och stod finklädd i hallen (och väntade på det fina sena folket från landet) passade jag på att ta några sommarbilder på Melva och mig.

Det gick kanske inte så rivigt till, men lite varm i kläderna blev jag i alla fall. Melva är ju sisådär lagom road av fotosessioner... Men rivigt eller ej, det var bra med lite uppvärmning - resten av dagen gick i ett rasande tempo! Detta trots att gasen slutade att ta och vi segade oss uppför sista backarna i typ 40 kilometer i timmen. Men fram till Nyhem kom vi!

Tre nya nyhemsbor? "Eventuellt flyttar vi till Nyhem! Bilen kryper fram!" hälsar mamma Isabelle.

Dela allt? Jag tog tacotallrik med massor av sallad som jag frikostigt delade med mor och far och syster. Mamma och pappa delade en pizza och Lovisa åt kycklingpaj (och en pizzaslice). Jag blev mätt och kaffet var inte gott.

Efter maten vandrade vi nerför backen för att lyssna till Denis Mukwege (lite finns att lyssna till i filmklippet som kommer så snart jag klippt ihop det). Det blev några fina timmar av lovsång, bön, vittnesbörd och predikan.

Det var en riktig "dela-dag". Okej, mamma tog de flesta jordgubbarna och medan vi andra var upptagna med att äta glassen (och fota densamma) försvann också det större delen av wienerbrödet... Men det mesta delade vi och gjorde tillsammans; snurrade runt i bokhandel i jakt på böcker och varandra och delade känslan av att vara vilse, delade på maten kors och tvärs över faten, samsades om samma vattenglas, kaffekopp, frallor och glass...

Till sist var också alla lika trötta och sugna på hemfärd. Men skulle bilen kunna föra oss hem igen? Jodå! Och precis som på vägen dit åkte gps och kartbok fram på hemvägen. Det är kanske dags att verkligen sluta förvånas och alls förvänta sig något annat än att vara vilse mest hela tiden och överallt? Så blir man bara positivt överraskad istället! )

Samma karta, samma bil, samma vilsna
resenärer och samma färdhåll..?

 







 

Tack Nyhem! 

Vi kommer tillbaka. Om vi hittar tillbaka...