Första onsdagen i oktober sjöng syster och jag i Betel. Kanelbullens dag!
Följande helg for mamma, pappa och jag till stan. Vi skulle på kalas! Men först hann vi att hälsa på världens finaste Margit! Kramar, choklad, sång och skratt ❤️
I soffan blev det sång och ett och annat skämt...
Efter en kort men god stund ute på Hisingen var det dags att styra mot Lindome...
Hemma på Fågelstensvägen bytte vi om och gjorde oss redo för fest...
Vi parkerade och fick genast sällskap uppför backen fram till kyrkan, av fina familjen Svensson.
Min gamla kyrka i Lindome firade 30 år, hurra!
Där har jag kutat runt i glittrig peruk som "Kakan", del i gänget "Lårdens Vänner. Där har jag sjungit Tomas Boström-låtar plinkande på flygeln. Där har jag lyssnat på, poserat och sjungit tillsammans med idolen Christina Gunnardo. Där sjöng jag mitt första solo "Oh happy day" med lilla gospelkören. Ja, oj så mycket sång inser jag nu... Men även Minior (med som barn, ledare som tonåring) Tonår och egen liten bibelstudiegrupp tillsammans med församlingens ungdomar...
Bland det allra allra finaste med min gamla kyrka är korset.
Självaste kyrkan, dess vägg både inifrån och utifrån sett är ett kors. Samma kors.
Åh, vad jag gillar det! Samma kors inne hos församlingen, samma kors ut i världen...
Hela väggen pekar liksom på Jesus!
Och inne i kyrkan var det dukat till fest!
Musik, mat, glädjande återseenden och prat...
Vid tårtbordet sprang jag på en kär vän, en av Lårdens Vänner faktiskt, Sladden närmare bestämt. En gång lyfte han upp och satte mig på sin axel. Jag minns min förvåning, nästan chock, det där var inget vi övat in! (Å andra sidan gjorde vi det allra mesta på improvisation.) Vi minns inte exakt varför, men troligtvis fick han snilleblixten att göra sig till mitt utsiktstorn när lilla lilla jag skulle kika långt långt bort...
Hemma igen, efter en lång, fin, glad, tröttande dag, pussade jag katterna lika trötta.
Sedan sov vi gott och väldigt länge...