Februaris mittendagar

Fika och promenader, det har varit mitt februari. Men det har funnits småsuddiga dagar och storslagna dagar
(som lång söndag med kyrksång och Dannes-middag och körsångartårtkalas för att fira kommande USA-resa!)
Peruk-bilderna har jag däremot lite svårare att förklara...
Ja ja, har har du i alla fall allt, stort smått sömnigt gott, i en härligt salig röra!

 

 

Lovisa och jag sjöng ett gäng med finfina Choralerna-låtar. Jag fick sjunga "Sången han ger dig" som jag dansat

och sjungit med i under barndomen... och nästintill varje liten ton och ord satt fortfarande kvar i mig!

Det var absolut en av söndagens finaste stunder. Den andra var mysstunden med Johannes mitt i söndagsmiddagen.

Och den tredje var den urroliga fotbollsmatchen där alla var med och sparkade.

Tills Johannes "gömde" bollen, "tappade bort" den och slutligen skyllde allt på sin mormor..!

Februaris fika har definitivt varit ananspajen. Jag har nog gjort minst fyra stycken...

Och Melva har väl smakat av lika många.

 

En härlig småsolig eftermiddagspromenad fick ett spontant stopp för kattgospaus.

Sedan vände jag hemåt i mörkret, tillbaka till min goskatt.

Det blev en härlig tidig-vår-promenad i Töllstorp i onsdags, tillsammand med

pil-jagaren Lilly, pinn-tjuven Zeeta och cykel-ledaren Carre.

Jag är som vanligt mest foto-Becki.

Årets kvällsbibelskola har börjat!
Den första gången missade jag, men i Saron var jag och lyssnade till Eleonore Gustafsson som talade om den treenige Guden.

Erika kom med blommor och choklad och det passade utmärkt gott till kaffet efter gospelövningen!

Och sedan kom februaris sista helg... men det tar vi under egen liten rubrik...

 

Semlor och sötkoppar

Godaste semlan äter man till kokkaffe i sötaste koppen som jag vet om!

Februari - fika och flanera!

Fast slutet av januari klämmer jag också in, vilket det passar utmärkt då det var väldigt mycket av godsaker och promenader även den månaden...
 

Linnea kom på kaffe, redo och taggad till tänderna! ;)

Pappafika innebär alltid att ha en puppa i knäet. De vill ha det så, båda två ♥♥

Och när stolar är lediga tar ju alltid Melva tillfället i akt. Som här, då Baba var på besök.

 

 

Efter mycket gott på fat sitter det gott att röra lite på sig. I dessa mörkar tider är det då för väl att fina reflexvästar finns! Pappa får givetvis den orangea - allt annat vore allra minst otänkbart, förmodligen straffbart.

Februari började brakbra med Betelfika! Erika hängde på, Rubens goa gäng underhöll och kakorna gick åt som smör i sol trots slaskväder...


Till kvällen blev det bönegruppsfika och det smakar bra på alla sätt som finns ♥

 Tredje februari är morotskakans dag och helt spontant, ja till och med omedvetet, firade mamma och jag den med just en morotskaka i Värnamo, efter att ha gått genom få men ändå för många affärer (pjuh! men jag hittade också ett och annat fint och fyndigt).

Följande dag är ingen var något i stil med joggardagen, men det valde jag att strunta i

och dukade istället fram för fina lördagsgäster från Laholm!

Fruktsallad och mobilfilmer

 

Lite grädde fick hon till sist smaka (på ett fat på golvet när jag kladdat klart) men åtminstone

snudd på samtliga smulor försvann ner i tjugosjundemarsfödelsedagsbarnens magar...

Så snart vi sörplat i oss sista kaffetåren for jag ut till gården och pappa och jag trotsade kylan

och slog följe neråt Mjärhult under sång, i rask takt och med varmaste mössan.

I fredag åkte mamma och jag till moster i Vaggeryd och bjöds god lunch innan en effektiv timme på Ikea.

Fikastunden efteråt ej inräknad i den timmen.

Så ska ju inte fikastunder vara effektiva heller tycker jag...

Endast minsta bollen följde med hem.

Lördagspromenaden blev februaris hittills finaste, längsta och absolut mest sångglada promenad. Skönt promenadväder var det också. Måhända påverkades omdömet av utlovat vårväder om bara några dagar. Då åker lördagspromenad ner i tabellen kan jag tala om redan nu!

Lördagar i februari brukar ju också betyda mellomys, så  även denna lördag.

Och i går blev det inte bara söndagsgudstjänst och söndagsmiddag, utan också (efter några timmars vila och just när solen gått ner) en promenad genom byn. Öjjan får vänta att följa med tills det vankas skogspromenad igen. Snart Öjjan, snart! Promenader innan solen gått ner är ju trots allt att föredra.