Tvillingar?

Nä, det tycker vi faktiskt inte det minsta lilla själva. Vi är glada om vi på sin höjd ibland anar lite vanlig syskonlikhet. Faktum är ändå att vi gång efter annan tas som tvillingar och ingen är väl mer förvånad än vi!

Ingen vet vad den andra gör. Eller vad man själv gör. Men spagaten kunde gått illa den!

När julaftonen blivit till juldagen och hälften gått hem och resten dåsat till i soffan passade vi på att ta några tvillingbilder. Vadå tvillingbilder? Jo, vi hade båda dagen till ära valt snarlika spetsklänningar (nästa jul får vi helt enkelt berätta innan vad vi planerar ta på oss) och därtill fick jag i julklapp av Lovisa likadana örhängen hon själv hade på.. Så jo, lite lika är vi ju ibland ;)

Två systrar, klockan två på julaftonsnatten.

Vägen till bilden

Medan jag ställde (och satte) mig att förbereda inför fotograferingen, gick andra och förberedde sig med nagellack och smink och med att klämma till, kamma ut, noppa och till med klippa luggen..? Nä, ni är så fina och duger gott precis som ni är mitt upp i julaftonsfirande! Och luggen lät ni ju vara i alla fall ;)

Så mycket bättre att ni hjälper mig med hur vi ska sitta och synas bättre, både folk och gran, än förra året!

Så här eller så här?

Sitta här eller stå där?

Blixt eller inte?

 

Någon fråga om val är det däremot inte när det kommer till en Enzo eller ej.
Knappt ens en fråga om Enzo här eller där, mer Enzo everywhere!

Och här har ni Bilden! Min fina familj ♥

Årets julklapp?

När Lovisa öppnat sin klapp från Isabelle och Gustav blev det ännu finare kring granen!

Ser du inte?

Ja se, en fin liten lång och ranglig spetsöra till kissekatt, så fin så!

Julafton

Snart är det ett nytt år och innan man vet ordet av är det väl jul igen..! Så nu ska jag inte sätta mig att skriva någon roman om julaftonen...

Så här började det:

Jag kom lagom till Kalle.julen som surrade i bakgrunden medan vi dukade julbordet

Och så här slutade det:

Framåt midnatt serverades jultgröten och sedan slocknade halva gänget just när vi skulle till att spela spel..!

Men låt oss för all del kika på vad som hände däremellan också!

Här kommer många bilder och få ord. Men det ska jag ha sagt, att detta måtte varit den bästa julen på länge! Fridfull, stillsam, glad, precis så som man vill ha det. Ja, alldeles extra tacksam över sin fina familj blir man en dag som denna ♥

Årets gran i närgången beskådan

 


Efter Kalle och julmat kom Isabelle och Gustav och lille Matteus och vi satte fram kakfatet. Framför pappa. Var då, sa du?! Nåja, det räckte faktiskt gott till oss alla. (Kan ha att göra med att mamma hade ju ätit paté så att hon var mätt för hela kvällen och jag fick en sten i rödbetssalladen och var sådär lagom hungrig.)



Sedan var det dags för julaftonens stora stund - familjefotografering! Ledsamt nog var Emelie inte med, men det det blev fullt och fint kring granen ändå må du tro.

Som vanligt börjar jag med att ställa in kameran och fixa med placering. Och resten av en den stora stunden kommer senare, i ett eget stort litet inlägg...

Nytt för i år: 
rekordtidig julklappsutdelning! Klockan hann inte ens slå halv tio..! Så var det också morgonmänniskan Gustav som propsade på att öppna innan vi åt gröt. Samma människa som somnade i soffan strax efter midnatt...

Sömnig pappa och sovande son.

 

 Tack för den goda julen, familjen! ♥ Nu önskar jag oss alla ett innerligt glatt och välsignat gott nytt år!

Uppesittarkvällen, version: Enzo

Uppesittarkväll.

Kvällen då mamma har köpt bingolotter och någon annan får spela dem. Men i år tappade hon bort lotterna. Vissa andra kan ju tycka att det var skönt att slippa dutta, titta och ha just den kanalen på, eller tv:n på överhuvudtaget.

Kvällen då köttbullarna rullas, jag gör godis och pappa lyfter in granen han tidigare under dagen huggit. Men i år köptes köttbullarna färdigrullade och granen höggs några timmar efter att solen gått ner... Och klädde den gjorde vi först någon timme efter midnatt. Fast det har ju hänt förr.

Ja, det var lite om uppesittarkvällen. Men om vi ser det genom Enzos ögon, hur var den då?

Jag vill snälla smaka, men får inte

 jaha, då surar jag och blänger

och bryter ihop för att sedan komma igen 

till exempel som en smygis när godissmeten ska stjälpas upp. Visst såg du mig knappt?

Men nu när du ser mig, ge mig ge mig, jag vill smaka!

Någon har varit i skogen utan mig och tagit med en gran. Sicket sätt!

Det där gör ni väl inte om nästa år?

 

Nä vet du va, hästar i träd och inte minst lilla godis, nu vill jag inte vara med längre..!

Yes! Där satt det, glittret och stjärnan och allt! Det gjorde vi bra! Eller? Ser vi inte någon smyga in för att försöka ta åt sig äran av arbetet..?
 

 Okej, nu så, där satt den! Men, hm, så särdeles nöjd ser han inte ut att vara för det. Kanske för att han anade vad som komma skulle - vaccinering mitt i granpyntet! Men mest led nog ändå jag...

Gröt, gran, glögg

Årets G-fest var liten, lugn och mycket mysig. Isabelle, Gustav och lille Matteus kom först, mamma och pappa överraskningskom och Lovisa gick sist. 

Erika och Linnea hjälpte mig med granen - tack! I år är sista gången man når att sätta stjärnan i topp, så till nästa fest får jag fundera ut någon bra lösning. Eller byta gran.









Jag hade min jacka på mig.
Linnea hade min andra jacka på sig.
Och Erika en tredje.
Vilken tur att jag har så många vintervänliga ytterplagg när grannflickor kommer och hälsar på utan! ;)


Sedan gick vi in i värmen och drack glögg och spelade en rit-lek. Då är Johan extra saknad. Ingen ritar som han! Nä, och vi kommer väl aldrig glömma och sluta prata om hur han ritar is...

Melva var som vanligt med, ständigt i närheten (och det tackar jag för!). Satt på pallen i köket när den blev ledig. Lånade babysittern x antal gånger. Satt på pallen när den bars ut till soffan. Ja, just pallen tror jag faktiskt att Melva räknar helt som sin egen. Men stundvis kan hon låna ut den, tack och lov. För i mitt lilla hem blir det ju liksom snabbt kort om platser ändå.

Granen klädd och glöggen slut och Linnea och Erika gick hem till sitt. Då hamrade någon hårt på fönsterrutan och fick oss att hoppa högt... På med gröt, fram med pepparkakor och tur att godis fanns kvar - mamma och pappa kom direkt från stan, lite hungriga, ganska trötta. Men inte alls så trötta som Lovisa. (se föregående inlägg)



Så blåste jag ut sista ljuset och tackade för ännu ett litet glatt julkalas, ännu en väntande julhelg, att frälsarens är född, för ännu ett välsignat år av både tårar och skratt och kärlek mjuk som bomull, stark som stål...