Kling och klang, spring och sprang

Vilken toppenhärlig dag! Tack kära vänner för den ♥
Det var verkligen värt att gå upp tidigt, för till förmiddagskaffet bjöds det inte bara fruktsallad - utan värsta bästa sång- och dansunderhållningen!

Lilly: En till sång!
Carre: Okej.
(plink plonk)
Lilly: Vad är det för sång... är det kanske Lille katt? 

Kul gubbe som håller koll på kaffet. Kokoskoll kunde också behövas, med en sådan kokosglad tjej ;)

Lunch fick jag också - tänk vad jag har det bra!

Efter sång och musik och mat blev vi trötta och bäddade ner oss i en koja. Tillkammad, tilltufsad och fint friserad blev jag också. Ja, en fin dag minsann! Som avslutades med att vi, efter ombyte och en störtskur, snart möttes igen för en promenad runt sjön.

 

Lilly fick inte somna, men sådant rår man ju inte riktigt för när tröttheten kastar sig över en... Och regna fick det inte heller, så det regnade bara före och efter. Jaa, jag säger ju det; vilken toppenhärlig dag! Tack för den!

Äntligen orken tillbaka!

Välkommen, du har varit saknad i snart två veckor!

Och här ser du också lite av en veckas många snapchatstunder med Linnea...

Min längelängtan till trots var vi ändå lite segstartade (vadå, jag har ju inte varit ute och rört mig mer än några meter i taget på, som sagt, nästan två veckor) och satt med kaffekopparna och kommenterade vädret. Nog såg det fint ut, nog vore det bra gott med en promenad? Svar: ja! Och belöningen blev en glass i solen! Nu hoppas jag att orken inte putsväckförsvinner på bara några dagar, utan att jag nu får fylla på med många sådana här underbara vårpromenader.

Grönt är skönt!

Intill mig på en kudde har jag min katt. Älskade pupp, min söta Melva, med kisande gröna ögon.

Balansgång mot bättring

Min trogna sällskapsdam. Vi har rört oss mellan säng, soffa och dusch.

Efter veckans kalas har det varit ganska stillasittande dagar. (Andra helgen i rad som jag sovit bort - nää, nu är det jag som tar lärdom av läxan och går mot bättring och balans!). Men så i dag påminde mina ögon, inte bara till syn utan lika mycket till kli, att det var dags att städa lite.

Melva bukar få vara ute medan jag städar, framför allt när jag torkar golven. Som vanligt springer jag omkring och "gör allt samtidigt", så det blev paus för avpåskning av gran (på tiden!) och promenad med klättersugen Melva (som klättrade i många träd och mycket högre än sist... snart räcker inte kopplet till). Men mest tid, mest överraskande och utanför planering och ingalunda i linje med stundens städtema, tog påhälsningen av grannens katt. Leo. En alldeles ny bekantskap. Han hade högst troligt sett Melva när vi var i skogen och klättrade. För han ville visst väldigt gärna ut, berättade grannen.
 

Han trilskades och sprang ifrån sin ägare. Men så fick han syn på Melva i fönstret och var sedan lätt att fånga in när han stod på andra sidan dörren och hoppades på att bli insläppt. Får ha lite extra koll på katt och dörr framöver...

Ljudet av morr fick mig att kasta moppen och kuta ut; där stod två katter några decimeter ifrån varann och morrade. Med Leo hack i häl smög sig Melva långsamt in och vi lämnade grannen att försöka få tag på sin katt. Gick så där. Men den vinner som är trägen.

 

Mammanoni håller det blomstrande vackert i trapphuset

Frampå kvällen gick jag de få stegen till mammanoni för att hjälpa henne med mobiltelefonen. Som tack fick jag tårta. Åhå, då hjälper man ju så hjärtans innerligt gärna!

Så här glad är jag när jag äter tårta - glaaad!

Lovisas överraskningskalas

Jag fotade inte mycket alls - men jag filmade desto mer!

Storasyster steker och mellansyster fotar lillasysters naglar. Och andra mellansystern fotar sina tre systrar.

Surprise!

Först en tillbakablick till en eftermiddag i februari...

Jag dukade fram fika och två av mina tre systrar kom. Den tredje var inte bjuden och här är anledningen:

 

Jag föreslog bowling och fina naglar till Lovisa (för bowlat har vi aldrig gjort och Lovisa är väldigt förtjust i fina naglar) och så började vi att prata datum och bläddra i kalendrar... Vi bestämde oss för att låta tiden gå, så att Lovisa skulle kunna hinna tänka många tankar...
från "snart blir jag överraskad, åh vad kul!"
via "Åh, vad det dröjer! Det blir kanske inte någon fest?"
till "nähä, det blir inget firande, får försöka hålla god min och inte visa hur besviken jag är..."

I går möttes tre systrar i ett hörn i Anderstorp. Därifrån gick vi för att överraska lillasyster Lovisa på hennes 25-årsdag. Eller, ja, över en månad i efterskott. Men det var helt enligt plan och meningen, för här skulle överraskas minsann! Och överraskad blev hon. Flera gånger.
Och fin om fötter och fingrar!

 

25

I går firade vi Lovisa med buller och bång, bowling och annat smått och gott...

Trots att det inte blev någon strike för din del (eller min, för den delen) så hoppas jag att du är nöjd med dagen, lacket, tårtan och allt ♥ Hurra för dig!

Gammalt och grillat

Här står mamma och lägger majskycklingen tillrätta. Sedan åt vi med vi tittade på ett matprogram där kockarna bjöd på - majskyckling! Vi gav v i alla fall toppoäng till allt på våra fat.

Någon som så gärna så hade fått smaka var Enzo. Men trots att tiggde och bad så sött, så nähä den gubben gick inte!

Efter allt grillat och glass var kockarna klara och Hellenius hörna stängd. Men då hittade vi annat att titta på och sedan slutade kvällen med skrattsalvor. Jag var ju ganska upptagen med att skratta själv, men lite smygfilm hann jag också, så här är en av salvorna:

Här är en annan skrattfest. En av de allra bästa som är fångade på film!

Det är nästan roligare att titta på mamma, när hon tittar på "Polisen som vägrade svara".

Detta är filmat under den kanske roligaste delen av filmen, där k-pist hittas, men nonchaleras, av tankspridd äldre dam och tokstollen till polis rusar in och ställer till det. Fast bästa repliken kommer ju mamma själv med, mitt i skrattsalvorna:
-Är han död..?

Slut innan det börjat

Veckan har börjat och hunnit ända till halvlek. Jag har inte hunnit ikapp riktigt ännu... är kanske halvvägs i alla fall. Jag hoppas så innerligt att vädret är vackert också när jag orkar ut på promenad igen! Trösta mig kan jag ju med att jag åtminstone denna vecka varit utomhus en del. Om så bara här utanför, på uteplatsen. Inlindad i filt och med het kaffekopp.

I måndags var Sara här på elvakaffe. Det blev det superenkla fikatillbehöret scones till allt kaffe, bra att ta till när man inte orkar handla eller baka eller komma på snilleblixtbra idéer. Marmelad gör de flesta mackor goda! Solen sken in på oss vid köksbordet och några timmar försvann i som i ett trollslag. Resten av dagen blev det viloläge och framåt kvällen skypeade jag med Linnea. Hon visade sin finfina studentmössa och sitt rum, det stora köket med det lilla köksbordet, badrummet och dörrar på glänt till inneboende... schhh! Så fint att få se, så gott att prata ♥ och timmarna puts plötsligt försvann.

I tisdags hade jag fikasällskap av Erika. Och Melva.

 Mot nästa fika!

Jag fikade mig mätt denna dag, från utekaffe till mammanonifika, till kvällste med cellgruppen. Först när jag kom hem blev det middagsmat.

Också döda blommor är vackra.

Mammnonis vackra bukett har dött. Men nu är de vackra tills dammet blir för tjockt - men då tar mammanoni bara fram sin hårspray!

Helgen som försvann

Ja, hela helgen försvann liksom. Jag sov, vilade, låg och gjorde just ingenting alls. Någon gång kom Erika och masserade. Ibland satt jag på sängkanten och försökte övertala illamåendet att försvinna på samma sätt. Eller åtminstone gå i förväg till toaletten. Men det mesta sov jag bort. Och dammsugaren såg jag inte åt förrän... har fortfarande inte skett. Men robotdammsugaren rotade jag fram i lördags. Och söndag kväll tog jag den lilla kraft jag samlat ihop och for till landet och gav bort alltihop till Johannes.

Långtorsdag

Inga långa skuggor kanske - men min torsdag var rekordlång och gjorde till slut på mig ända fram till nästa vecka!

Tidigt eftermiddag: rivstart med töllstorpsrunda tillsammans med en som sprang uppför, en nerför och en helst hela tiden. Vem vem vem? Ja, ser väl i alla fall vem som ser mest springsugen ut?

När det gick utför så kom pappa ikapp. Och förbi.

Oftast såg det kanske ändå ut såhär:

Lovisa i täten, pappa på efterkälken och jag i mitten. En gång hann Lovisa till och med att ta sig en titt-på-träd-tur off road.

Direkt efter språngmarschen satte jag mig i frisörstolen. Snabbduschad, fortfarande rödkindad och farligt trött.

Efter allt detta kan man tycka att jag var väl värd en paus? Ja, det var jag verkligen! Men jag är inte bara vilovärd - jag är allergiker också! Jag låg redan back och det där friskt rödkindade efter rask promenad skulle plättlätt kunna förvandlas

till sjukt rödkliigt ansikte. Nä, mot damm- sugaren! Sedan vila. Och sedan kvällste hos konstnären och hennes skrik-Otto. Och till sist (nä, men det kunde man ju tro!) gospelkören. Bara en liten stund dock. För att det räckte. Och för att jag väntade Matilda-besök.

Det blev en lång, sen och alldeles jättefin kväll tillsammans med Matilda.

 

Och vilken tur ändå, att himmelen var ovanligt vacker just denna kväll. För efter denna maffiga dag stack jag inte ut näsan igen förrän söndag kväll... Till nästa torsdag hoppas jag ha återhämtat mig det mesta. Och vara redo för en promenad igen! Men jag har lärt mig min läxa! Till nästa gång.